Denna skrift är berättelsen, i starkt koncentrerad form, om en släkts liv och verksamhet här hemma och i Amerika. Centralpersonen är farmor/mormor Ingeborg, som i en amerikansk släktutredning anses som stammoder till 200 personer i Amerika, de ingifta inräknade. Här hemma torde vi vara lika många.
Ingeborg blev änka 42 år gammal med sex barn att försörja och hemlös sedan familjens gård, Gärdet i Remjäng, gått i konkurs. Hennes tre äldsta barn i övre tonåren, emigrerade då till Amerika. Ett av dem blev piga hos olika bönder medan hennes tvillingar Ingeborg och Gullbrand, min far, bodde kvar i lillstugan till den konkursdrabbade gården och blev bortauktionerade på den årliga fattigauktionen. Farmor var med och hade lägsta budet och fick behålla barnen och ett underhåll på 105 riksdaler om året.
Under den sista utvandrarperioden åren 1920-1930 reste mina två äldre bröder, 17-årige Arthur 1926 och Hugo 1930, då 16 år, den siste emigranten från vår by. Jag var då tre år men glömmer inte det tårdrypande avskedet. Han kom hem efter fem år djupt besviken. Men min nyfikenhet för Amerika hade väckts och 1973 reste min fru och jag dit på vårt första släktbesök. Vi blev mottagna på flygplatsen i Sioux City av femton släktingar. Det kändes som om vi alltid hade känt varandra.
Genre, Memoarer & Biografier, Samhälle
